Eftersom jag är blind får jag dagligen höra:
"Hur gör du det där när du inte ser?"
och
"Är det inte svårt att göra det där när man är blind?"
Jag får dagligen hjälp med saker som jag inte alls behöver hjälp med. Jag säger inte till, för jag vågar inte. Jag är rädd att låta oförskämd, så jag tiger och tar emot hjälpen. Jag brukar tänka att ingen vill bli sörvad som en kung, men en gång är ok.
Mitt liv är så fyrkantigt och tråkigt, och det är för att jag inte får vara fri. Så jag har en fråga: Om vi får hjälp med allt när vi är barn, hur ska vi då klara oss själva när vi är vuxna?
Så nu jäklar ska vi säga ifrån!